Den 15 november 2018 var det lyktfest på Idunskolan. Förskolebarn, elever och föräldrar samlades och firade St. Martin och hans budskap “medmänsklighet”. En tradition med ursprunget från Tyskland som tagit sig till waldorfskolor världen över. På Idunskolan bjöds det på flera lykttåg, St. Martincupen-finalen och det nya för i år. Skuggspelet.
St. Martin red i den kalla vintern när han såg en hjälplös man sitta vid vägkanten. Han steg ner från sin häst, den tidigare lena snön blir till slask och han går fram till mannen. Tar av sig sin mantel och delar den, ger bort en halva till tiggaren. St. Martin hoppar snabbt upp på den stora hästen och rider iväg, bort från tiggaren. Tiggaren reser sig snabbt på sina magra ben och skyndar haltandes efter men hinner inte säga tack.
St. Martin levde på 300-talet i Ungern. Han ägnades sitt liv till missionsresor för att sprida den katolska tron. Efter att ha utsetts till biskop av Tours byggde han ett kloster utanför stadens murar där han levde som munk.
St. Martin utsågs till ett skyddshelgon efter sin uppenbarelse. Han skänkte halva sin mantel till en frusen tiggare. Tiggaren visades sig på natten vara Jesus. Han gav till en fattig och hjälpte till. Något han blivit en symbol för.
På waldorfskolor och förskolor firar man St. Martin pga den katolska traditionen och budskapet.
På Idunskolan var förberedelserna inför lyktfesten varit märkbara. Elever och lärare hade varit spända för den stora dagen och det visades extra mycket kärlek. Det övades martinsånger och viktes lyktor. Varje år viks en ny sorts lykta i varje klass. Ofta mer avancerad ju högre upp i ålder man kommer.
I åttans klassrum stod många äldre elever och lärare trångt samlade runt de två bordshockey-spelen. Trots de flera förlusterna så var stämningen glad och energifylld.
Daniel Hallander lärare för klass 8 och ansvarig för St. Martincupen förklarade upplägget.
-Det är fyra poler, fyra grupper där alla möter alla och så leder det vidare till slutspel, sa han.
Idunskolans alla elever stod på tisdagen runt grusplanen, det var dags för övning. Det var kallt och grått ute men de flesta hade ändå ett leende på läpparna.
Klass 9 stod i en ring, skrattandes och rappade versen de skulle framföra. Bobo Brobert Lund och Ania Grindberg som spelade St. Martin och Tiggaren stod med dem andra.
-Det är en kul upplevelse, jag har aldrig fått vara Tiggaren, sa Ania.
Övningen börjar och Idunskolans elever bildade en spiral medans de sjöng fina martinlåtar. Det gick trögt och få kunde texterna.
Dagen var här, det var torsdag och lyktfest. Klockan var 16.00 men det hade redan mörknat. Förberedelserna på Idungården var färdiga, förskolebarnen och deras familjer stod redo.
De små barnen tågade upp på berget till sina föräldrar med varsin lanterna i handen. Alla samlades runt Fröken Ann som berättade en saga om en flicka som gav bort hennes kläder. Både föräldrar och barn var stolta och man kände kärleken.
Det serverades därefter äppeljuice och bröts bröd.
Idunskolan svämmade över av människor med koppling till skolan. Vänner, elever som gått ut eller slutat, familjer och nyfikna.
Martincupen var igång med några få matcher före den stora finalen.
Klockan var 17.00 och lyktfesten satte igång.
-Det känns bra, jag är inte nervös så ofta, säger Bobo som spelar Martin självsäkert.
Festen började och varje klass anslöt sig i klassordning till spiralen sjungandes “Vi går med våra lanternor” Allt gick perfekt och alla sånger satt.
Efter några låtar drog sig nervösa nior undan från spiralen och ställde sig utanför cirkeln på rad. Det var dags för skuggspelet.
Elisabeth Ehrlich, eurytmilärare slog på gonggongen och en lampa tändes i det mörka. En skugga av St. Martin framträdde. Klass 9 läste legenden om Martin i talkör och samtidigt visades skuggspelet.
Spiralen förvandlades återigen till ett tåg och eleverna gick runt skolan på led och tillbaka till grusplanen igen. De samlades nu enskilt var klass för sig och det var dags för brödutdelning som sedan bröts mellan varandra.
Lykttågen 2018 var slut men än var festen inte slut. I klass 8 klassrum samlade sig folk för de sista matcherna. Folk klappade händer, skrattade och hejade. Temperaturen var över 30 grader.
Vilma Wallin och Klara Bucht kammade hem tredje platsen och den återstående finalen var kvar. Morris Sandberg och Daniel Hallander möttes. Det är en jämn match men Daniel vann med ett enstaka poäng. Kvällen var slut.
Det var årets lyktfest firande. Det bjöds på fin sång, martincup, lykttåg och skuggspel. Stämningen var som alltid på Idunskolan på topp och det blev ännu ett år av bra minnen. Men det viktigaste var budskapet. Medmänsklighet.
Noumi Hiestand
